Vi vill hälsa alla välkomna till denna litet undanskymda del av valrörelsen, nämligen en diskussion om Språklagen, som riksdagen antog den 1 juli förra året. Lagen är nu alltså ett drygt år gammal, och vi hoppas här få svar på hur partierna ser på dess användning.

Vilka är då ”vi” som bjudit in till detta? Språkförsvaret består av medlemmar som har det gemensamt att vi anser att alltför många i Sverige ger upp sin svenska litet för lätt och alltför snabbt växlar om till engelska. Detta sker både privat och vid större möten, och det sprider sig då lätt vidare till den officiella nivån, samhällets ”kärnfunktioner”. Vi har ju alla säkert sett allt fler officiella skyltar och uttryck på engelska, utan svenskt parallellnamn. Det räcker gott med exempel på att det numera heter ”train manager” på Öresundstågen  i Sydsverige i stället för tågvärd, att ett utmärkt, inarbetat namn som ”Rättvisemärkt” på varor nu officiellt bytt namn till ”Fairtrade” även i Sverige, att man numera måste protestera för att få svenska förklaringar på sjökort över Sverige etc, etc.

Det var för att denna ”kärna” av samhällsfunktioner fortsatt skulle garantera och utveckla svenskan som Språklagen kom till. Språkförsvaret var en av tillskyndarna med aktiv opinionsbildning före dess tillkomst. Tyvärr får vi konstatera att samhällets kärnområden hittills av JO definierats väldigt snävt, och att de myndigheter som lyder under språklagens skyldigheter är ganska få. Lagen är nämligen konstruerad så att det enbart är en skyldighetslag för vissa myndigheter. Regering, riksdag och central statsförvaltning hör dit (även om regeringen ännu efter ett halvår inte ändrat sina engelskspråkiga e-postadresser på nätet …), medan det stora flertalet kommunala förvaltningar och bolag inte hör dit, trots att de finansieras av skattemedel till stor del. Grundskolor och gymnasieskolor, som har hand om det uppväxande släktet, kan i Sverige utan problem vara skattefinansierade men ändå ha upp till 90 % engelska av sin totala undervisning. Hurdana blir svenskkunskaperna hos duktiga gymnasister i Sverige då i framtiden?

Språkförsvaret hoppas att allt fler i Sverige står upp för svenskan i privata och offentliga sammanhang, medan engelska, liksom andra stora språk, alldeles självklart förblir ett utmärkt mötesspråk när flertalet i omgivningen inte talar svenska.

Och med denna inledning hoppas vi på en givande diskussion om var språklagens gränser egentligen bör gå, och var farorna för svenskan och minoritetsspråken på sikt finns i en allt närmare värld.

Olle Käll