Bäste Utbildningsminister Björklund,

Sedan några veckor är jag engagerad i "den inre remissgruppen för utarbetande av nya kursplaner och kunskapskrav för grundskolan och motsvarande skolformer". Det är ett ärofullt uppdrag, spännande och intressant. Att jag vänder mig till dig som Utbildningsminister beror på en välgrundad farhåga om att vi riskerar att begå ett gigantiskt misstag som kommer att beröra den nästa generationen svenskar.

Enligt Helsingforsavtalet 1996, Artikel 8, som samtliga nordiska regeringar har förbundit sig till, står det klart att i alla nordiska länder skall undervisningen och utbildningen i skolorna omfatta de övriga  nordiska ländernas språk, kultur och allmänna samhällsförhållanden.

I de riktlinjer som vi i remissgruppen fått att arbeta med nämns ingenting om grannspråksundervisning! trots att det med minimal insats skulle göra våra ungdomar fullt kompetenta att kommunicera med danskar och norrmän (och därigenom också med grönländare, islänningar och färingar).

I enlighet med målen för EU:s språkpolitik skall alla EU-medborgare kunna kommunicera på minst två språk utöver sitt modersmål. Genom att sätta in grannspråken i undervisningen redan från början, på ett lekfullt sätt, kan Sverige bli ett föredöme inom hela EU-området (det är för övrigt grannspråken som prioriteras i EU:s vision för språken).

Genom Nordiska rådet utbildas just nu språkpiloter inom hela Norden för att komma tillrätta med den slapphet och brist på styrning som gjort att en halv generation har gått miste om all undervisning i grannspråk. Om detta arbete inte skall bli en parentes är det absolut nödvändigt att grannspråksundervisningen blir ett obligatoriskt moment inom svenskämnet.

Jag vädjar nu till Utbildningsministern att alla medel sätts till för att komma tillrätta med detta fatala misstag.

Arne Rubensson
14/9 2010