Valdebattens intresse för kulturfrågorna ligger på nollpunkten. Vore det inte så skulle kanske debattörerna få syn på ännu en spricka i vårt samhälle.

Klyftan delar svenska folket mitt itu. Upptill en så kallade elit som kan tala och skriva fullgod engelska. Nedtill en stor grupp människor som inte kan det. Till de senare hör de som tror sig kunna det språket men som tyvärr misstar sig. ”English is the easiest language to speak badly.” Hit räknar jag också de tusentals utlandsfödda som varken förstår svenska eller engelska.

I eliten finns företagare, diplomater, publicister, akademiker, teknokrater med flera. Det nedre skiktet består av vanliga gräsrötter som kulturellt börjar bli en sorts underklass, främmande för det förment ”globala”. Vart tog folkhemmet och jämställdheten vägen?

Larmrapporter från Språkrådet ger besked om vårt modersmåls tillbakagång. Finns det ingen bland riksdagskandidaterna som orkar bry sig? Kulturarvets kärna heter svenskan – kan den räddas?

Nils Uthorn,
Uddevalla

(Publicerad med tillstånd från författaren)