Ifjol sommar fick Sverige en språklag. Ur den lyfter jag i det här sammanhanget fram tre paragrafer.

4§ Svenska är huvudspråk i Sverige.
5§ Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.
6§ Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.

Till det allmänna räknas stat, kommuner, landsting, länsstyrelser, myndigheter och offentliga företag. Inom dessas kärnverksamheter – protokoll, beslut, föreskrifter och andra dokument av liknande karaktär – är lagen tvingande. Svenska och inget annat språk ska användas. De officiella minoritetsspråken har en särställning, som ligger utanför vad jag här vill ha sagt.

Utanför kärnverksamheten är huvudregeln att svenska ska användas, men enligt JO är regleringen här mer flexibel och det är inte förbjudet att använda andra språk än svenska. Svenska ska dock användas istället för andra språk när det är möjligt med hänsyn till verksamheten. 

Ifjol innan språklagen trädde ikraft valde Luftfartsverket att döpa om Karlstad Flygplats till Karlstad Airport. Det resulterade i en JO-anmälan, som inte ledde till något straff men väl en uppmaning att leva upp till nämnda paragrafer.

I de artiklar som skrevs och i vad som återgavs i etern hänvisades aldrig till airporten. Alla valde att tala och skriva om flygplatsen. Det om något ger väl en vink om vad reportrar och journalister föredrar, något de säkert delar med svenskar i allmänhet.

Då Karlstads Kommun övertar huvudansvaret från och med första december vädjar jag till dem som bestämmer att låta Karlstad(s) Flygplats återfå sitt ursprungliga namn. Så heter den ändå i folkmun. När det gäller hemsidan kan den mycket väl vara flerspråkig med webbadresser som passar de vanligast förekommande språken i vår del av världen, inte bara svenska och engelska.

Om du som läser detta håller med mig vore det bra om du talar om det för beslutsfattarna.

Gunnar Lund

(Insändaren först publicerad i Nya Wermlands-Tidningen – här med författarens tillåtelse)