Jag blev vemodig när jag läste om den planerade bebyggelsen på Norra Djurgården. Inte så mycket för planen utan för projektnamnet: ”Stockholm Royal Seaport”. Är det Stockholm stad som framhärdar i att tro att bostadsområdet blir finare och mer lockande med ett utländskt (engelskt) namn? 

Lite forskning på nätet gav en slags förklaring: namnet skall ”användas internationellt”. Jaha. Ska Stockholm locka hyresgäster från engelsktalande länder? Nej, jag förmodar att man avser studiedelegationer. Men nu bor vi alltså i Sveriges huvudstad med svenska som huvudspråk. Hammarby sjöstad har fått behålla sitt namn även internationellt, trots ö-prickarna.

Låt oss se litet på vad namnen betyder.

Tydligen skall det inhemska namnet på stadsdelen vara ”Norra Djurgårdsstaden”, förmodligen för att skilja det från Djurgårdsstaden på södra sidan. Den skall tydligen vara republikansk, för annars finns ju ett gammalt namn från när monarken hade sina jaktmarker här - Kungliga Djurgården. Men nog är översättningen märklig: Stockholm Royal Seaport = Stockholms kungliga havshamn. I och för sig ligger området närmare havet än den anläggning som skymmer Stadshuset, men det är inte en hamn och det är inte kungligt. Det blir två disparata namn, Norra Djurgårdsstaden och Stockholm Royal Seaport, utan koppling.

Vad bråkar jag om? Jo, risken är stor att projektnamn biter sig fast — och plötsligt står vi där med ett engelskt namn på ett svenskt bostadsområde.

Språkförsvarare

(Här med författarens tillåtelse)