Det pågår en organiserad kampanj mot svenska språkets ställning i Finland inför riksdagsvalet den 17 april. Med särskilda busstransporter från flera finska städer uppmanade Finskhetsförbundet till demonstration framför riksdagshuset i Helsingfors 31 mars mot den s.k. tvångssvenskan.  Här rör det sig i första hand om ett skolämne som gör det möjligt för de finskspråkiga att vara en del av den nordiska familjen och hålla fast vid ett 600 år gammalt kulturband västerut.

I andra hand, eller i huvudsak, handlar demonstrationen om en kvarleva från fennomanska vanföreställningar om ”ett folk, ett språk” (yksi kieli, yksi mieli) och där huvudfienden utpekas som de svenskspråkiga finländarna.

Det andra världskriget fick nationen att tillfälligtvis enas, och Finlands grundlagsfästa rättigheter för de svenskspråkiga kunde framhållas som exempel på språklig tolerans och vidsynthet för ett plågat efterkrigseuropa.

Mångspråkighet i ett land är en styrka och en viktig resurs. För Finlands del, där majoritetsbefolkningen talar ett språk med få historiska eller språkliga bindningar till andra länder, är det av oerhörd vikt att kvarstå i den nordiska familjen. Detta gäller inte minst ekonomiskt där handeln med övriga Norden vida överträffar handeln med folkrika länder som Ryssland och Indien.

Men nu har alltså pendeln svängt tillbaka. Sannfinländarna och Finskhetsförbundet piskar upp stämningen mot svenskan både som skolspråk och som ett av två officiella språk i Finland.

Sannfinländarnas och Finskhetsförbundets kampanj mot svenskan som obligatoriskt skolämne är självfallet medveten. Först undandrar man kunskaper i svenska hos en ny generation med hjälp av den nedsättande termen tvångssvenskan, (varför inte tvångsmatematiken, tvångsengelskan), sedan är det dags att ta itu med finlandssvenskarnas andra ”privilegier”.

Därför skickade Språkförsvaret skickade den 3 april i väg ett öppet brev, ”Svenskans sak i Finland är vår”, till Sveriges regering och riksdag, där vi uppmanade dessa att uppmärksamma språksituationen i Finland och på lämpligt sätt motverka Sannfinländarnas och Finskhetsförbundets rabiata kampanjer. Tre svenska riksdagspartier har nu ”kommit ut” om språksituationen i Finland.

Företrädare för Sveriges två största riksdagspartier, Socialdemokraterna och Moderaterna, oroar sig för svenska språkets framtid i Finland enligt en intervju i Dagens Nyheter den 9 april. Talespersonen för socialdemokraterna tror t.o.m. svenskans ställning i Finland är en sak för Nordiska rådet på nästa möte i augusti. Det tredje riksdagspartiet, Sverigedemokraterna, sticker däremot ut.

De går längre än Sannfinländarnas ordförande, Timo Soini, som säger sig enbart vilja avskaffa den s.k. tvångssvenskan, men inte svenskans grundlagsfästa ställning. Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas ordförande, säger i samma intervju att SD helt vill avskaffa svenskan som parallellt språk i Finland, d.v.s. även svenskans grundlagsfästa ställning. ”Det ska inte vara parallella språk”, säger han.

Varför detta ställningstagande? Sverigedemokraterna har tidigare uppvaktat Sannfinländarna om ett mer regelrätt samarbete med klent resultat. För att vara Sannfinländarna till lags väljer Sverigedemokraterna att ställa sig på samma sida som de som vill pressa svenskan tillbaka i Finland. Försvaret av svenskan gör alltså halt vid Bottenviken. En eftersträvad allians med Sannfinländarna i fråga om t.ex. invandringspolitiken är långt viktigare. Men ställningstagandet visar också att Sverigedemokraterna inte är några genuina förkämpar för det svenska språket och kulturen.

När Sverigedemokraterna ställer språkkrav på invandrare eller går emot rätten till hemspråk, är det alltså inte omsorgen om svenska språket som dikterar deras politik. Snarare viljan att sätta invandrare på plats och förmena dem en rättighet.

Språkpolitik måste bygga på vissa grundprinciper. Alla språk har ett egenvärde och alla har rätt att använda sitt språk. Bara stora språk eller majoritetsspråk kan tränga undan och sluka mindre språk eller minoritetsspråk. Detta kan bara bromsas genom att företrädare för majoritetsspråken intar en generös hållning till minoritetsspråken och att företrädare för de senare framhärdar i att försvara sina språk. Varje minoritetsspråk förtjänar stöd utifrån sin specifika situation och sina villkor.

Språkförsvarets öppna brev har fått ett mycket gott mottagande i Svenskfinland och bland finländare som vill upprätthålla ett tvåspråkigt Finland. Svenska Folkpartiet och Svenska Finlands Folkting har t.o.m. anklagats av fennomanska kretsar för att ha beställt brevet, vilket självklart är absurt. Den stora frågan är om Sverigedemokraterna också kommer att bli anklagade för inblandning i Finlands inre angelägenheter eller om Sannfinländarna nu kommer att ta Sverigedemokraterna till nåder.

Medlemmar i nätverket Språkförsvaret
Per-Owe Albinsson/Olle Käll/Per-Åke Lindblom/Hillo Nordström/Arne Rubensson